Har precis möblerat om

Har möblerat om här i bloggen - faktiskt i ett så simpelt syfte som att städa. Har hittills inte på riktigt skrivit med tanke på att bli läst, och vissa inlägg speglar det mer än andra. Har ändrat min inställning till min blogg och därmed även dess historia, faktiskt. 

Cannabis i svensk media de senaste åren

Ville visa en vän lite om vad som faktiskt pågår kring narkotika-frågan i svensk media, hur den nästan automatiskt leder dig in till att inse att harm reduction kanske till slut är ett vettigt alternativ. Lät Google och min egen nyhetsläsare snabbt skaka fram texter kring ämnet. Valde fruktansvärt okritiskt några, utforskade lite kanske, och kom upp med detta:

• Det finns en svensk brukarförening! Dess ordförande Berne Stålenkrantz skriver i Expressen, 071126, om hur svensk narkotikapolitik orsakar oerhört lidande på individnivå. Han är en man med inte bara första-hands erfarenhet, utan också stor kunskap och passionerade insikter. Han har även en egen blogg.
• 081005 publiceras en vansinnig artikel i GP. Artikeln borde nästan orsakat en folkstorm kring hur folkhälsoinstitutet egentligen arbetar, då den går igenom hur beslut på ödesdigert beslut tas utan stöd i -eller till och med i direkt strid med- rapporten som skulle ligga till grund. Faktiskt.
  

Sveriges väg med mycket restriktiv lagstiftning och stora polissatsningar har lyckats "höja priset" tillräckligt, enligt argumentationen.
Detta konstateras trots att polis och tull vare sig har kunnat stoppa inflödet eller nämnvärt höja priset på varorna.

• SR konsaterade i höstas hur cannabis blir allt mer lokalproducerat. Jag har länge sett det här, och tror att det är ett resultat av att cannabis blivit mer och mer accepterat i kretsar där det förekommer och att kunskapsnivån kring växten, knarket och medicinen hos de flesta brukare är ganska hög, åtminstone jämfört med politiken. Det är inte särskilt svårt att odla egen marijuana - och är det bara för personligt bruk är det nästan helt riskfritt. Tyvärr kan man inte dela med sig av sitt gröna underverk alls, i princip, för man vet verkligen inte vem som får för sig att ringa polisen för att rädda personen i fråga från drogmissbruket innan det är för sent. Finns alltid närstående som inte alls skulle förstå. En amerikansk före detta narkotikapolis har producerat två dokumentärer kring hur man undviker att åka fast för sitt bruk- och odling av cannabis. Det är roligt att filmerna finns bara några enstaka klick bort, men att även om du betalar för filmerna och sen laddar ner dom för att slippa veckors väntan kommer du antagligen begå en olaglig handling. Det är humor. Eller vansinne.
  
• Fria tidningar skriver ofta bra om narkotikapolitiken, här är bara ett exempel.
• Ett blogg-inlägg med en samling knarkare (politiker). Kul.
  
• Johan Ingerö tar upp den sjukt vridna straffskalan lite då och då. Det är verkligen vridna straffskalor, men där är knarket verkligen inte ensamt. Läste att det genomsnittliga skadeståndet för våldtäkt var 75 000 - låter som en vanvettigt låg siffra, hoppas verkligen den är högre - och för medhjälp till upphovsrättsbrott (ett i mångas ögon offerlöst brott) får man tydligen pröjsa 30 000 000.
• SR tog upp nyheten om de sydamerikanska ex-presidenterna som vill legalisera allt knark. Tycker det här är så fint. Det här är dom ledare i världen som verkligen har varit nära den verkliga misären västerlandets drogbruk leder till - de blodiga krigen och korrupta maktstrukturererna i till exempel sydamerika och nu senast framförallt mexiko. Rapporten skrev dom tillsammans med de två författarna Mario Vargas Llosa och Paulo Coelho (som utmärkt sig lite som pirat).
  
• Sydsvenskan skrev nu i mars om hur läget ser ut i Mexiko. Jag ser det som ganska logiskt att vi måste ta makten ifrån dessa knark-karteller och försöka ge tillbaka det till människorna - tror det har gått så långt att legalisering är enda utvägen. Gör om kartellernas mång-miljard-industri till en möjlighet för arbetstillfällen och exportinkomster. Och nej, världen kommer inte svämma över av knark. Talibanerna skulle också förlora mycket inkomsmöjligheter, då odlingar i Afghanistan står för 87% av allt heroin i Europa - som konstaterades i artikeln från Fria.
• SVT Opinion i mars. "Svensk narkotikapolitik har länge genomsyrats av personangrepp, vetenskapsförakt och främlingsfientlighet. Syftet har varit att med alla medel få utopin om ett samhälle helt utan narkotika att framstå som ett realistiskt mål. Den som yppat kritik har ofta avfärdats som en drogliberal som pratar i egen sak."
  
• Fantastiskt rolig nyhet från Japan, ungefär ett år gammal.
• En gammal ledare, av Isobel Hadley-Kamptz som alltid skriver bra om sånt här men också om friheten på nätet.
  

Jag älskar internet

Det är svårt att formulera min kärlek, och det kan vara svårt att förklara för folk varför, men jag älskar verkligen internet. Disruptive känner likadant. Jag tänker bara rabbla en massa anledningar, så får vi se om det går att pussla ihop. Grundläggande är att internet ÄR mänsklighetens gemensamma tankar, ideér och minnen samlade (eller utspridda) så att ALLA kan få ta del utav det. Det är en utopisk tanke som blivit verklighet men nu hotas från alla håll och kanter. 

Vill du ha en bild på något? Prova Tag-galaxy.

Nyheter rapporterade sekunder efter det inträffat? Prova Twitter-search.

Vill du utforska hela världen, hela vägen från rymden till din egen gata? Prova Google Earth.

Wikipedia, någon? (den engelska versionen håller bättre standard - pga att FLER är inblandade)

Vill du ha någonstans att sova? Prova couchsurfing!

Vill du titta på film? Lyssna på musik? Läsa en bok? Prova The Pirate Bay, YouTube, Last.fm, SVTPlay, eller otaliga andra möjligheter.

Vill du läsa läckta hemligheter? Prova WikiLeaks.

Vad folk som inte älskar internet inte förstår, är att man inte längre behöver undra över någonting. ALLT FINNS TILLGÄNGLIGT FÖR ALLA! HELA TIDEN!! Och det bygger på decentralisation. Sann demokrati. Användarproducerat, användarfiltrerat och användardistribuerat. I denna era av post-digitalism handlar det om att integrera världen online med sitt eget liv. (Facebook, någon?) Det är inte två skiljda världar, utan en och samma. Den ena är fullkomligt beroende av den andra. Döda inte internet!

Tillbaka till verkligheten

Debatten i Spanien närmar sig den i Frankrike, i det avseende att man vill att tjänsteleverantörer ska stänga av fildelare från internet. Dessutom vill man införa en privatkopieringsersättning (Copyriot) på bredbandsavgiften. Det är ju knappast bara jag som märker hur politiken agerar mer och mer i panik, som ett resultat av den enorma stressen. (En man vid namn Ian Xel Lungold pratar om det fenomenet här. Han pratar också om hur maya-kalendern förutspår ett slut på tiden i 2012, men det är hans beskrivning av hur människor lätt förblir omedvetna om sin existens på grund av den stress vi förväntas leva med som är träffande.)

Gång på gång skjuter industrin sig själva i foten. Nu senast vill inte Amazon sälja skivor om besökarna kommer från "fel" sida.

Isobel skriver bra, som vanligt, om telekompaketet.

Vet inte var jag ska börja. Hur kan dom missa utvecklingen så fatalt? Ska vi förbjuda holografiska diskar också? Men som sagt, stressen i världen är oerhörd. Det är verkligen helt omöjligt att hålla sig ajour i alla områden. Min egna Google Reader får lätt 1000 nya rubriker på bara några dagar, men alla kan prioritera det dom själva har intresse av. Tror det är lite information overload hos alla parlament, regeringar och de flesta individer inom politiken. 

Här hemma pratas det fortfarande om finanser och miljö, helt utan grepp om helhetsbilden. Media svämmar över av svininfluensan, helt utan respekt för de verkliga katastroferna i världen. I sydamerika härjar denguefeber, Zimbabwes koleraepedemi glöms bort, humanitär katastrof i Sri Lanka, och epidemier i stora delar av Afrika har dödat mängder sen årsskiftet. Allt är relativt, som Sydsvenskan skriver.

Via HAX kom det här roliga: