Det är uppenbart att nånting sker i världen. Det kollektiva medvetandet är på väg mot ett enormt lyft, ett lyft som äntligen kommer få människan att se sig själv som den organism den är. Vi kommer bli medvetna om hur allt runt omkring oss är skapat av våra kollektiva projektioner. Vi kommer bli medvetna om hur alla människor på jorden egentligen är en och samma. Vi kommer bli medvetna om hur intimt vi verkligen
dansar med universum, hur nära sammankopplat allt verkligen är.
För första gången vid ett sånt här lyft kommer människan kunna lära sig av 1000-tals år av misstag. Vi blir mer och mer medvetna om vår historia,
nära och avlägsen. Vi blir mer och mer medvetna om vår samtid,
nära och avlägsen. Gränslösheten tar över.
Konst får åter plats i människans vardag och ger insikter i kulturens värde. Dess oändliga värde, dess abstrakta kommunikation. Dess enorma kapacitet att förmedla känslor, tankar och mentala resor i - eller till och med utanför - tid och rum.
Drömmar kan åter få en plats i våra liv. Kanske kan vi få tillbaka en vettig bild av Gud?
Det går fort dessutom. Snabbare än nånsin ökar komplexiteten i vår del av universum. Inom ett år kommer vi få rapporter från
LHC hos
CERN som antagligen kommer vara otroligt kontroversiella och kanske till och med återinföra mystiken i vetenskapen. Från Albert Einsteins makalösa insikter har vetenskapen grävt ner sig kolossalt i materiens innersta och stött på fler och fler frågor. Vi vet nu att i kvantmekaniken är
observationen en vital del av experimentet. Mystiska energier förmedlar information
tvärs över tid och rum.
Kvantteleportation. Mörk materia och mörk energi. Relativitet - vi vet med säkerhet att inget system kan analyseras utifrån sitt eget perspektiv. Universum kan inte ses inifrån, perspektivet måste lyftas till ytterligare nivåer - kanske
dimensioner? Singulariteter. Svarta hål. Big Bang - ingen vetenskapsman som helhjärtat tror på denna teori kan häckla någon som tror på något annat.
Vi måste, och kommer att, lyfta våra sinnen från våra stela strukturer och ännu en gång inse vår potential och magnifika plats i universum. När kommer vi acceptera att människan inte bara är en del av allt, utan även det mest komplexa vi hittills observerat? Jag tror att vi redan är där. Gränser suddas ut i en makalös takt. Från dag till dag ser vi hur information inte längre kan kontrolleras. Inget kan hållas hemligt. Vår militär kan inte längre göra vårt smutsjobb. Vi kan inte längre skylla på våra politiker. Vi kan inte längre blunda för all ondska vårt materialistiska samhälle gjort och gör sig skyldigt till. Vi kan inte längre distansera oss och låtsas att vi inte är en och samma som alla människor på denna jord, vi måste vakna och inse att vi är ett och samma som
ALLT på denna gjord, och
allt i universum.
Vi måste inse att det är vårt
kollektiva medvetande som styr. Att vi i princip totalt utrotat många folkslag och ekologiska system genom historien, att vi nu äntligen har makt och kunskap nog att lära av våra misstag. Vi ansvarar inte för gångna misstag (t ex
kolonialismen (
eller) av
amerika,
afrika (
eller,
eller) och
australien, eller skövlingen av regnskog och eldandet av fossila energibärare) men vi ansvarar kollektivt för att aldrig upprepa dessa misstag. Vi måste upplysa våra medmänniskor om vad vi håller på med.
Tibetansk kultur utrotas framför våra ögon. Regnskog decimeras.
Korporativism. Allt detta kan bara hindras på ett enda sätt: att vi som människor blir medvetna och inte låter oss distraheras längre.
Antalet medvetna ökar exponentiellt allt eftersom information släpps fri. Du är din egen. Du är dig själv. Du är inte din bil, ditt hem, ditt kontaktnät eller din karriär. Du är inte heller din historia, dina misstag eller dina pengar. Du är du, här och nu.
Stream of Life
by Rabindranath Tagore
The same stream of life that runs
through my veins night and day
runs through the world and dances
in rhythmic measures.
It is the same life that shoots in joy
through the dust of the earth
in numberless blades of grass
and breaks into tumultuous waves
of leaves and flowers.
It is the same life that is rocked in
the ocean-cradle of birth
and of death, in ebb and in flow.
I feel my limbs are made glorious
by the touch of this world of life.
And my pride is from the life-throb
of ages dancing in my blood this moment.
*****länkar och sånt uppdateras lite då och då när jag hittar relevanta sidor på nätet ***
